Alla gånger som jag har frågat L om han vill skriva så har han alltid sagt att han inte vill hålla på att släpa runt på sin dator. VARJE GÅNG. Men så kommer hon och nu duger det minsann att ta med sig datorn för att skriva!

Jag fattar inte. Vad har hon som inte jag har?

Båda säger att jag inte ska oroa mig, men ändå gör jag det hela tiden. Det är så orättvist! Vill hata henne, men kan inte eftersom att jag tycker om henne.

Handledningssamtalet gick åtminstone bra, så det kan jag väl trösta mig med. Har massor att arbeta med, men eftersom att jag vet hur jag själv fungerar så kommer det ta ett tag innan jag sätter mig ner och skriver. Fast arbeta med boken kommer jag inte göra förrän den är helt färdig, och det är nog inte särskilt lång tid tills dess.