Undvikandet av våldtäkt
Läste precis ett inlägg om hur man ska göra för att undvika våldtäkt i sommar.
http://hgrensman.blogspot.se/2012/06/sa-undviker-du-valdtakt-i-sommar.html
Det låter klokt. Det enda jag verkligen stör mig på är att det är riktat mot männen. Och hur de ska göra för att inte våldta. Jag förstår grundtanken, och vad vet jag, det kanske fungerar. Men samtidigt så undrar jag: spelar det någon roll? Jag tror inte att alla män kan lyssna till det där när de står inför en sådan situation.
Särskilt två punkter fick mig att reagera:
• Var inte ensam med tjejer och försöka låta bli att attackera ensamma tjejer.
• Gå inte in i en relation med en tjej förrän du är helt säker på att du inte kommer att våldta henne.
Den första punkten har en sådan "rolig" formulering i och med att det där låter som att "attackera inte ensamma tjejer, attackera fler". Den andra punkten är bara helt jävla otrolig. Självklart förekommer det ju att tjejer våldtas i sina förhållanden, men de gånger det inträffar är ju för det mesta männen psykopater och vet vad fan de pysslar med.
Hela inlägget känns som en slags manual för män som är osäkra på sig själva. Det blir nästan lite som en typ av ursäkt för män som beter sig som de gör. Vilket jag, som själv är brottsoffer, tycker är oerhört fel. Det finns inga ursäkter för sådana beteenden. Det är bra att folk engagerar sig i hela grejen med våldtäkter och att det är så otroligt fel, men jag tycker ändå inte att det är där fokusen ska ligga. Ett nej är ett nej. Kan inte en man ta det, då är det ingen man utan en sjuk människa.
När kom detta medlidande för våldtäktsmän?
http://hgrensman.blogspot.se/2012/06/sa-undviker-du-valdtakt-i-sommar.html
Det låter klokt. Det enda jag verkligen stör mig på är att det är riktat mot männen. Och hur de ska göra för att inte våldta. Jag förstår grundtanken, och vad vet jag, det kanske fungerar. Men samtidigt så undrar jag: spelar det någon roll? Jag tror inte att alla män kan lyssna till det där när de står inför en sådan situation.
Särskilt två punkter fick mig att reagera:
• Var inte ensam med tjejer och försöka låta bli att attackera ensamma tjejer.
• Gå inte in i en relation med en tjej förrän du är helt säker på att du inte kommer att våldta henne.
Den första punkten har en sådan "rolig" formulering i och med att det där låter som att "attackera inte ensamma tjejer, attackera fler". Den andra punkten är bara helt jävla otrolig. Självklart förekommer det ju att tjejer våldtas i sina förhållanden, men de gånger det inträffar är ju för det mesta männen psykopater och vet vad fan de pysslar med.
Hela inlägget känns som en slags manual för män som är osäkra på sig själva. Det blir nästan lite som en typ av ursäkt för män som beter sig som de gör. Vilket jag, som själv är brottsoffer, tycker är oerhört fel. Det finns inga ursäkter för sådana beteenden. Det är bra att folk engagerar sig i hela grejen med våldtäkter och att det är så otroligt fel, men jag tycker ändå inte att det är där fokusen ska ligga. Ett nej är ett nej. Kan inte en man ta det, då är det ingen man utan en sjuk människa.
När kom detta medlidande för våldtäktsmän?
Vad är det för fel på tonårstjejer nuförtiden?!
Kom att tänka på en blogg jag läste igår. Eller om det var i förrgår, det spelar ingen roll. Och jag undrar varför tonårstjejerna verkar sjukare än de var när jag själv var i den åldern... Den här bloggen jag läste handlar om en tjej som ska ha barn, som är FJORTON ÅR! Fattar inte grejen. Hur idiotisk och dum i huvudet får man vara?!
Visst, jag förstår känslan vid tanken på en abort. Jag fattar att det känns som att man mördar ett barn. Men att behålla barnet när man är fjorton år är riktigt jävla själviskt. Hur fan ska ett barn kunna växa upp hos en mamma som är ett barn själv?! Hur hade hon tänkt att ta hand om ungen när hon uppenbarligen inte kan ta hand om sig själv? Det är ju sinnessjukt!
Jag blev gravid när jag var tretton. Jag fick missfall, men för mig var det en självklarhet att ta bort det eftersom att jag bara var ett barn själv. Och ändå är det så många tjejer i den åldern som väljer att behålla. HUR DUM I HUVUDET FÅR MAN BLI EGENTLIGEN?!?!
Har de över huvud taget tänkt på barnet? På tryggheten som det måste ha. Kärleken. Uppmärksamheten och all tid! Ett barn är ett sjukt stort ansvar, och det är helt jävla otroligt att små fjortisar verkar tro att de är mogna nog för att ta hand om ett!
Vart fan är samhället på väg egentligen?!
Visst, jag förstår känslan vid tanken på en abort. Jag fattar att det känns som att man mördar ett barn. Men att behålla barnet när man är fjorton år är riktigt jävla själviskt. Hur fan ska ett barn kunna växa upp hos en mamma som är ett barn själv?! Hur hade hon tänkt att ta hand om ungen när hon uppenbarligen inte kan ta hand om sig själv? Det är ju sinnessjukt!
Jag blev gravid när jag var tretton. Jag fick missfall, men för mig var det en självklarhet att ta bort det eftersom att jag bara var ett barn själv. Och ändå är det så många tjejer i den åldern som väljer att behålla. HUR DUM I HUVUDET FÅR MAN BLI EGENTLIGEN?!?!
Har de över huvud taget tänkt på barnet? På tryggheten som det måste ha. Kärleken. Uppmärksamheten och all tid! Ett barn är ett sjukt stort ansvar, och det är helt jävla otroligt att små fjortisar verkar tro att de är mogna nog för att ta hand om ett!
Vart fan är samhället på väg egentligen?!
