Du blev bara 23 år gammal, och vetskapen om din bortgång gör så fruktansvärt ont. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, och kan inte sluta gråta. Varför skulle just du av alla människor gå bort? Varför skulle du tas ifrån mig? Jag vill inte ens tro att du är borta, att du inte finns kvar i mitt liv längre. Jag kommer aldrig att få se dig le igen, aldrig höra din röst. Det sista smset du skrev till mig var i somras, och allt du skrev var "förlåt". Som om du visste att det här skulle hända. Att du skulle lämna den här världen. Fan ta dig, Christian, JAG SAKNAR DIG! Det är inte rättvist att du skulle gå och dö! Jag älskar dig och kommer alltid att göra det, det vet du. Att saker och ting skulle bli som de blev mellan oss är synd, vi förlorade mycket på det, men nu har jag förlorat mest. Jag har förlorat dig. Hela din existens, och jag kommer aldrig att förlåta dig för att du lämnade mig med ett så tungt hjärta.