Idag är en sådan dag när jag har fallit tillbaka till min depression som har funnits hos mig i många, många år. Det är första gången det händer på kanske två månader, och det är ungefär i de tidsintervallerna som de kommer. Men det är aldrig kul när det känns som att allt är piss och extremt tråkigt. När livet i sig känns som en mardröm som jag bara vill vakna upp ur.

Ludde är i Vallentuna, och jag lär nog inte träffa honom ikväll. Får se om det blir av imorgon. Det jobbiga är ju att jag jobbar imorgon kväll och slutar därför inte förrän klockan nio. Och hur kul är det att åka till Vallentuna då, när det tar typ en timme, och sedan inte hinna med någonting?

Måste läsa texter innan textsamtalet på torsdag. Och jag måste dessutom skriva någonting som jag kan lämna in också, och jag har ingen motivation till att skriva idag. Väntar på att Rocky ska bli färdig, men den tar ju hur lång tid som helst på sig, och jag känner därför att jag håller på att storkna av tristess.

Det här är verkligen inte min dag..