Vallentuna

Idag har jag legat däckad med värmekudde på magen och sovit av och till hela dagen. Nu, däremot, ska jag strax bege mig till bussen för att påbörja resan till Vallentuna - som ändå tar sin lilla tid. Är så trött på att ligga hemma och bara ligga som någon jäkla docka. Vill träffa prinsen, saknar människan. Dessutom har jag blivit lovad att få använda hans badkar, vilket jag ska njuta fullt av. Måste ju passa på att umgås med älsk innan jag åker till Östersund på tisdag. Då dröjer det en vecka tills jag får träffa honom igen.

Livet skulle inte vara så härligt om jag inte hade Ludde i mitt liv. All min kärlek tillhör honom.

ETTÅRSDAG

Idag firar jag och älsk 1 år tillsammans, och det känns helt fantastiskt! Bortsett från att jag ligger hemma med världens jävla förkylning och hostar sönder mina lungor. Den har länge legat och grott inombords och det är skönt att den bryter ut nu så att jag kan bli av med eländet. Tyvärr har den ingen vidare bra timing.

Göteborg var trevligt. Sjukt kul att få gå på mässan och se en massa författare. Vill dit igen nästa år, och förhoppningsvis så blir det så också.

Ikväll blir det en massa te och en massa filmer att kurera mig med. Önskar bara att älsk kunde vara hos mig. Jag saknar honom. Imorgon, om det blir som jag vill, så är det skola med Peter Bull-Simonsen. Tvivlar på att jag hinner bli tillräckligt frisk för det, men hoppas kan man ju alltid.



SÅ KÄÄR

Åååh, jag är så frustrerad över att vara ifrån Ludde. Åkte hem från Örebro idag och pratade med honom för en stund sedan. Jag säger bara det, han är fan den finaste personen som finns! Jag vet inte om jag har gjort någonting särskilt eftersom att jag fått träffa honom och påbörja ett förhållande - som snart är upp i 10 månader för övrigt - men jag ångrar det inte. Jag har aldrig varit så här kär tidigare, och jag har aldrig någonsin känt att det har varit värt att släppa in någon i mitt liv som jag gör nu.

Jag älskar honom. Mer än någonting annat. Utan honom skulle min värld gå sönder. Han har gjort så mycket fint för mig, och han betyder väldigt mycket.

En sådan som honom borde alla ha.


Tisdag

På tisdag kommer Ludwig hem. Exakt när vet jag inte förrän imorgon, ej heller om han åker buss eller tar flyget upp, men han kommer åtminstone hem. Och jag längtar så otroligt mycket.

På fredag åker vi till Dalarna på kusinträff. Jag frågade om han ville följa med och det ville han, så det ska bli roligt. Ska bli roligt att få träffa släkten. Jag ser nog mest fram emot att få träffa Ewa. Var så länge sen nu. Och jag vill verkligen att hon ska få träffa Ludwig. Se vilken fin kille han är.

Jag har kommit fram till att jag verkligen kan identifiera mig med Bella i Twilight-böckerna. Eller egentligen inte hennes karaktär, men hennes känslor för Edward. Så om ni förstår hennes känslor för honom så förstår ni även mina för Ludwig.

Jag älskar honom verkligen.


Är det möjligt?

Jag trodde och var rädd för att jag skulle gå sönder nu när jag åkte tillbaka till Stockholm igen. Men besöket i Skåne har snarare gett mig någon slags styrka och har dessutom fått mig att må bättre. Ångesten är som bortblåst, som om den inte har existerat alls, och jag kan faktiskt sova. Det är fruktansvärt skönt.

Kanske beror det på att jag vet att han kommer hem nästa vecka. Och att han ska bo hos mig till att börja med. På det sättet får jag ha honom hos mig varje dag (exakt hur länge vet jag inte dock) och bara det gör mycket.


"Vill du bli tillsammans med mig?"
Det är snart 9 månader sedan han ställde mig den frågan. Och jag minns det nervösa, blyga i hans blick, och hur mycket det berörde mig. Jag minns hur vacker jag tyckte att han var i den stunden.

Och det spelar ingen roll, jag är som nykär fortfarande. För jag blir faktiskt kär i honom varje gång jag ser honom, oavsett om han bara har varit borta i fem minuter.

Är det ens möjligt att känna så här starkt för någon? Vågar jag hoppas på att det aldrig kommer att gå sönder?


Jag behöver älska honom

Just nu känns det som att alla mina känslor ligger intryckta mellan mina revben likt skavsår. Och jag kan inte ge utlopp för dem, eftersom att Ludde fortfarande finns i Skåne, alldeles för långt ifrån mig.

Vi pratar på telefon varje dag. Och det är väl bra, antar jag. Hans röst är väl mer eller mindre det enda jag verkligen kan hålla fast vid nu. Men det känns ändå inte tillräckligt. Vilket det inte är heller. Jag behöver HONOM. Jag behöver hans leende, hans skratt... Jag behöver hans kyssar och hans famn. Jag behöver möjligheten att kunna se honom i ögonen och säga att jag älskar honom.

Jag behöver älska honom oavsett, och jag är inte bra på att älska på avstånd.

Jag önskar bara att allt detta kunde vara över så att jag kan få ha honom nära mig igen.

Snart tre veckor

Tiden går så fruktansvärt långsamt nuförtiden. Ludwig, som skulle vara i Skåne i två veckor, har fortfarande inte kommit tillbaka, och det är så sjukt frustrerande. Har inte träffat honom på tre veckor, och det känns. Men vet ni vad det värsta är? Att bara ha hans röst. Att inte kunna se honom framför mig, som om jag har glömt bort hur han ser ut. Glömt bort hur det känns när han rör vid mig, hur det är att kyssa honom. Och det är hemskt.

Jag försöker få honom att komma hem i helgen, men det känns verkligen som att han aldrig kommer att komma hem. Som att han tänker förbli kvar där nere resten av sommaren, samtidigt som han påstår att han vill komma tillbaka hit. Utan att göra någonting åt det.

Åh, ska det vara så här frustrerande att vara ifrån honom? Jag förstår hur Lovisa kände sig när hennes Josef var borta i Japan i tre veckor. Men vad fan... Det gör ont. Och jag menar att det gör verkligen ONT.

Jag vill ha honom hos mig - nu!

Tre timmars städning

Jag har, otroligt nog, upptäckt att jag faktiskt har ett golv hemma. Så nu sitter jag här och förundras över hur tomt det är. Och så jävla härligt, när man kan gå som folk här inne. Hade det inte varit för Ludwig hade jag nog aldrig tagit mig själv i kragen och fortfarande suttit i samma gamla stök. Rosorna igår, hjälp med städningen idag. Helt klart en pojke att älska livet ut. Tänker fortfarande ibland att det är för bra för att vara sant. Att jag träffade honom. Men oändligt tacksam är jag för det. Han har förändrat hela mitt liv och ökat mitt självförtroende. Jag hoppas verkligen att det fortsätter så här. Skulle kunna göra vad som helst för honom.

6 månader

Yes, idag firar jag och Ludwig halvår. Fattar inte att tiden går så fort. Känns inte som att det har gått 6 månader sen vi blev i lag. Men det blir väl så. Tiden går fort när man har roligt ^^

På torsdag börjar drömmen/mardrömmen. Drömmen = att få tillbringa påskhelgen med Ludwig i Skåne. Mardrömmen = att sitta på en buss i sju timmar för att komma dit.


Rosorna på bilden fick jag av min älskade prins <3



RSS 2.0