Omskrivningen

Vet inte riktigt vad det beror på, men idag är jag extra motiverad till att ägna tid åt min bok. Och att arbeta med omskrivningen. Det går rätt så bra hittills om jag ska vara ärlig, och jag lär nog ägna ytterligare ett par timmar under dagen med det. Allt annat kan vänta till senare, eller imorgon. Eftersom att jag har huset för mig själv till på måndag så ska jag bara passa på och njuta!

Så idag blir det mycket skrivande.

Första utkastet..

Och NU, mina kära vänner, håller jag ett första utkast på min färdigskrivna bok! Så nu väntar bearbetningen till att göra utkastet till en färdig bok. Hur häftigt är inte det?!


Hemma..

Beslöt mig för att stanna hemma idag. Känner lite ånger för att jag inte gick på textsamtalet imorse, men den här jävla nästäppan driver mig till vansinne. Kan ju inte sova en hel natt längre.

Så idag ska jag därför stanna hemma och skriva klart min bok. Skriva ut de sista papperen och börja arbeta med den. Ser fram emot det. Har mycket material och det är en härlig tanke att ha så mycket att arbeta med. Särskilt på tågresan till och från Östersund söndag & onsdag. Perfekt sysselsättning.

Ska skicka iväg lite respons till mina gruppmedlemmar också.


Avskyr min bok!

Jag AVSKYR min bok!

Eller kanske inte, men just nu gör jag faktiskt det. Har nog kommit till det skede där jag bara vill bli av med den, slänga den åt skogen och inte ha något mer med den att göra.

Vet också att det är vanligt hos författare. Nu är jag visserligen ingen författare (inte än), men jag skriver och vet därför vad en författare går igenom. Vet hur processen fungerar och förstår känslan av avsky över ett projekt som går en på nerverna ständigt. Som aldrig tycks bli färdigt, utan ständigt bli längre och längre - i synnerhet nu mot slutet. Nu känns det som att den aldrig kommer att bli klar.

Längtar verkligen tills jag har skrivit klart den, så att jag kan låta den ligga en stund och sedan gå igenom allt.

Just nu känns det som att det skulle vara enklare att bara gå igenom och "putsa" till den.

Yeah, well...


Skrivandet som en drog

Idag har jag faktiskt lyckats skriva lite på min bok. På sexscenen som jag är framme vid. Känns skönt, och det ska bli intressant att se vad min handledare har att säga om det när han får läsa det. Har mycket att bearbeta, men just nu vill jag bara få hela boken färdig så att jag kan gå vidare och läsa igenom hela. Skriva om och förbättra. Få den klar helt och hållet.

Jag menar, fatta känslan när jag håller den där textbunten på över hundra sidor och kan säga rakt ut att "den här boken har jag skrivit". Fatta stoltheten hos mig själv och alla andra som står mig nära!

Känner mig hög, som av droger, bara jag tänker på det. Och kanske är det så, kanske är mitt skrivande min egen drog. Beroendeframkallande.

Kommer aldrig att ge upp mitt skrivande.

Handledning

Det känns som att det lönar sig att lägga ner så mycket tid på att skriva. Träffade min handledare idag som sade att det jag hade skrivit hittills var publicerbart. Hur nice är inte det?

Så de kommande dagarna tänker jag fokusera så mycket som möjligt på min bok. Skriva så mycket jag bara kan. Åh, jag längtar tills den är färdig och jag kan få skriva om och putsa till den.

Om den skulle bli antagen av något förlag skulle jag förmodligen basunera ut det till hela världen.

30 sidor

Är nu uppe 30 sidor på min bok! Det är helt sjukt.

Och ni anar inte hur underbart det känns att skrivkrampen har lossnat, och att jag nu är på väg någonstans. Och jag ska lämna in på torsdag, dels till min handledare, och dels till hela klassen. Ska bli spännande att se hur mitt miniseminarium kommer att bli, och vad jag kommer att få ut av det.

Allt med skolan känns jätte bra just nu. Mitt skrivande känns helt fantastiskt!


FRUSTRERAD!!!!!

Åh, jag är så jävla frustrerad så det sjunger om det!

I tre dagar har jag gett mig in i hela grejen med textrespons, men jag kommer inte någonstans! Vill ju kunna ge kritik och hjälpa dem med sina texter, men nu känns det verkligen som att jag inte har någonting konstruktivt att komma med. Det har blivit för bra helt enkelt. Och ändå känns det som att det borde finnas så mycket mer att säga. Det borde inte spela någon roll att jag tycker att det är sjukt bra det jag läser, jag borde ju kunna ha NÅGONTING. Det lilla jag har att säga vet jag inte riktigt vad jag vill ha sagt med heller. Hur jävla jobbigt är inte detta, egentligen? Det börjar fan bli pinsamt.

Och inte blir det bättre av att jag har fastnat i min egen bok heller. Vet inte riktigt hur jag ska få den att röra sig framåt, hur jag ska utveckla berättelsen. Måste ta upp det med Sören nästa vecka, om det inte har släppt. Hatar att bara stå och trampa på ett och samma ställe och inte komma nånvart.

What the fuck am I supposed to do now?!

RSS 2.0