Önskar verkligen att jag hade möjlighet att kunna åka upp till mamma och ta hand om min systerdotter. Fick ett mindre roligt samtal av syrran imorse och känner mig äckligt frustrerad för att jag inte kan ta mig dit upp. Att veta att jag faktiskt kan hjälpa henne, då hon litar mer på mig än på syrran, men inte kunna göra så mycket. Faaan, jag hatar sånna här stunder! 

Myskväll med älskling ikväll. Förmodligen lär jag väl inte kunna slappna av. Jävla skit! 

Jag är deprimerad idag. Ovanligt? Knappast.

Har legat hemma hela dan och haft så fruktansvärt ont i magen. Vet inte vad det beror på, men ett helvete har det varit. Det är först nu som det har börjat ge med sig lite grann.

Vet inte varför jag är deprimerad. Har ingen anledning till det. Kanske är det ensamheten, eller så kanske det är någonting annat. Men om man bortser från det så är jag faktiskt rätt stolt över mig själv. Som gett ut en diktsamling, och som dessutom har varit duktig nog att börja trivas med textsamtalen. Måste dessvärre säga att jag inte tycker om I-L, men E var riktigt bra. Och jag slog garanterat mitt personliga rekord igår när jag kom med kommentarer på VARENDA TEXT (och faktiskt var först med att komma med respons på två av dem). I-L borde ge fan i att pressa mig och börja inse att jag föredrar att prata när hon inte sitter och tvingar mig till det, och alltid när det passar henne.

Borde ta vara på det där. Hålla kvar den där stoltheten och glädjen från igår. Kanske känns det bättre imorgon.
Jag hoppas det i alla fall.

På vulkan.se kan ni som läser detta köpa min diktsamling Doften av livet. Både på internet och även som en tryckt bok som skickas till er. Blev klar med den inatt och är så himla stolt. Så nu hoppas jag att det finns folk som vill köpa den!

Jag såg fram emot textsamtalet idag på förmiddagen. Men när jag väl satt där så ville jag bara gå därifrån. Skrika rakt ut av ren frustration. Det finns inget värre än lärare som tvingar mig till att prata. Som inte förstår att jag inte fungerar som de flesta som inte har några problem med att prata öppet. För jag är inte sån. Jag har problem att prata öppet inför folk, oavsett vad det gäller. Men det värsta är att det är Henne jag har problem med. Hon är påträngande och ligger på som en hök, vilket får mig att känna mig som ett djur instängt i bur. Varför kan hon bara inte förstå, och acceptera att jag är som jag är!? Hur svårt kan det vara? Jag kan ju inte prata med henne om det heller. När jag försöker så är det som att hon inte lyssnar, och jag får inte fram det jag vill säga. Det är sjukt jobbigt.

Utöver det så är det positiva att jag känner en ny glädje inför skolan i alla fall. Jag har börjat känna att jag faktiskt vill gå dit nu, vilket jag inte har känt på flera månader. Och det är så skönt. Det känns som att jag äntligen kan slappna av lite mer och inte vara så spänd hela tiden.

Och inte har jag gjort särskilt mycket idag. Men det hade jag väntat mig. Och det har varit rätt skönt att få ta det lugnt. Hela lovet har varit fullt av saker att göra. Sånt som måste hinnas med. Har fortfarande inte lyckats smälta att mamma faktiskt tycker om Ludwig. Ungefär som den gången han och jag var iväg till Nyköping och överraskade pappa, och pappa kramade om honom som om de hade känt varandra hur länge som helst. Chocken jag fick då var minst lika stor som när jag såg mamma krama om honom. Men det gläder mig.

På onsdag kommer Ludwigs syster, Andrea, till Stockholm. Jag ska eventuellt ha en skrivstund med Sofia på något café efter skolan, men jag hoppas att jag får chansen att träffa Andrea. Även fastän det känns lite läskigt ändå.

Skola imorgon, dags att sova snart. Tänkte att jag skulle gå upp extra tidigt för att hinna vakna och äta en stadig frukost. Så man orkar med hela morgondagen. Ludwig ska iväg på arbetsintervju på Gröna Lund på eftermiddagen, så jag får hoppas att han får jobbet. Jag har kanske hittat ett jag också, men jag vet inte helt säkert än, så det är inget jag tänker diskutera nu.

Lägger till en liten bild som jag har ritat, för skojs skull.

Det kändes jätte konstigt att sova själv inatt. Den senaste veckan har jag haft Ludwig bredvid mig, och vant mig vid det. Var jätte tomt att vakna imorse och inte se honom där.

Har inte gjort särskilt mycket idag, och lär inte göra så mycket imorgon heller. Blir bara hemma och skriver, analyserar texter. Sådant jag måste göra. Läser Åsa Linderborgs biografi Mig äger ingen. Trodde att den låg på listan över självbiografier som vi skulle läsa, men tydligen inte. Och de jag ska läsa verkar vara omöjliga att få tag på, och det stör mig. Så jävla omöjligt ska det väl ändå inte vara!?

På måndag blir det textsamtal med den nya gruppen. Ska bli intressant. Kul att få och ge respons. Ser fram emot det, underligt nog. Jag vet inte, men kanske har jag börjat känna någon form av trygghet där?

Blir nog till att titta mer på andra säsongen av Skönheten & Odjuret. Älskade den serien när jag var liten, och älskar den fortfarande. Dessutom ett bra sätt att slippa tänka på all ångest.

Imorgon blir det hemgång. Tillbaka till Stockholm igen. Tåget går klockan fem. På sätt och vis ska det bli skönt att få återgå till mina vanliga rutiner. Men samtidigt så hade jag velat stanna här uppe i en vecka till. Det här lovet har verkligen varit fantastiskt. Lätt mitt bästa lov någonsin!

Idag och i måndags åkte jag & Ludwig till Bydalen. Var riktigt roligt. Kallt, men sjukt kul. Idag var det nog bäst måste jag erkänna. Strålande fint väder, inte ett enda moln på himlen. Min älskade Ludde var på "dejt" med en snäll liten gran också ^^

Har tagit lite bilder också.