Läste precis ett inlägg om hur man ska göra för att undvika våldtäkt i sommar.

http://hgrensman.blogspot.se/2012/06/sa-undviker-du-valdtakt-i-sommar.html

Det låter klokt. Det enda jag verkligen stör mig på är att det är riktat mot männen. Och hur de ska göra för att inte våldta. Jag förstår grundtanken, och vad vet jag, det kanske fungerar. Men samtidigt så undrar jag: spelar det någon roll? Jag tror inte att alla män kan lyssna till det där när de står inför en sådan situation.

Särskilt två punkter fick mig att reagera:

• Var inte ensam med tjejer och försöka låta bli att attackera ensamma tjejer.
• Gå inte in i en relation med en tjej förrän du är helt säker på att du inte kommer att våldta henne.

Den första punkten har en sådan "rolig" formulering i och med att det där låter som att "attackera inte ensamma tjejer, attackera fler". Den andra punkten är bara helt jävla otrolig. Självklart förekommer det ju att tjejer våldtas i sina förhållanden, men de gånger det inträffar är ju för det mesta männen psykopater och vet vad fan de pysslar med.

Hela inlägget känns som en slags manual för män som är osäkra på sig själva. Det blir nästan lite som en typ av ursäkt för män som beter sig som de gör. Vilket jag, som själv är brottsoffer, tycker är oerhört fel. Det finns inga ursäkter för sådana beteenden. Det är bra att folk engagerar sig i hela grejen med våldtäkter och att det är så otroligt fel, men jag tycker ändå inte att det är där fokusen ska ligga. Ett nej är ett nej. Kan inte en man ta det, då är det ingen man utan en sjuk människa.

När kom detta medlidande för våldtäktsmän?