Åh, idag är jag på ett sånt där bra humör. Det verkar som att jag har fått in simningen som en rutin i min vardag, vilket känns helt fantastiskt. Var helt slut när jag kom hem igår kväll, kroppen var öm på ett skönt sätt.

Idag har jag ingenting planerat. Har skrivit lite på boken, annars tänkte jag läsa lite texter så att jag kan ge någon form av feedback till min kära textgrupp på torsdag. Har missat några textsamtal den senaste tiden på grund av personliga saker, men nu känns det som att saker och ting kanske börjar ordna upp sig.

Och i helgen ska jag äntligen få träffa min faster. Som jag inte har träffat på fyra år, samt min kusin Ann-Sofie som jag inte har träffat på säkert fem eller sex år. Ska bli himla trevligt.

Om två veckor åker jag till Östersund. Om tre veckor blir jag 23 och ska ha en liten födelsedagsmiddag med nära och kära här hemma. Så det ser ut som att det är fullt ös de kommande veckorna, och det ska bli kul. Luddes lillebror, Martin, kommer till Stockholm på besök också, vilket innebär att det är mycket att hålla reda på. Och hur det kommer att bli med skolan har jag ingen aning om. Har inte hört någonting från CSN, och jag har inte hittat något extrajobb heller för den delen, vilket jag kommer att behöva när jag inte får något mer CSN.

Mörker, mörker, bara mörker. Tur att det finns lite ljusglimtar också.