Hur gör man för att lära sig att acceptera en betydelsefull persons bortgång? Varför gör det så ont, efter snart 7 månader? Borde jag inte ha funnit någon slags... frid/acceptans/förståelse? Det känns fortfarande ofattbart. Han skulle inte dö, inte han. Jag kunde aldrig tänka tanken och vill inte tänka den heller, men ändå blev det så. Och varför då? Hur många är det inte som sörjer?

Jag fattar bara inte, hur mycket jag än försöker. Det går bara inte.