Jag har, otroligt nog, upptäckt att jag faktiskt har ett golv hemma. Så nu sitter jag här och förundras över hur tomt det är. Och så jävla härligt, när man kan gå som folk här inne. Hade det inte varit för Ludwig hade jag nog aldrig tagit mig själv i kragen och fortfarande suttit i samma gamla stök. Rosorna igår, hjälp med städningen idag. Helt klart en pojke att älska livet ut. Tänker fortfarande ibland att det är för bra för att vara sant. Att jag träffade honom. Men oändligt tacksam är jag för det. Han har förändrat hela mitt liv och ökat mitt självförtroende. Jag hoppas verkligen att det fortsätter så här. Skulle kunna göra vad som helst för honom.