Måndag

Jag såg fram emot textsamtalet idag på förmiddagen. Men när jag väl satt där så ville jag bara gå därifrån. Skrika rakt ut av ren frustration. Det finns inget värre än lärare som tvingar mig till att prata. Som inte förstår att jag inte fungerar som de flesta som inte har några problem med att prata öppet. För jag är inte sån. Jag har problem att prata öppet inför folk, oavsett vad det gäller. Men det värsta är att det är Henne jag har problem med. Hon är påträngande och ligger på som en hök, vilket får mig att känna mig som ett djur instängt i bur. Varför kan hon bara inte förstå, och acceptera att jag är som jag är!? Hur svårt kan det vara? Jag kan ju inte prata med henne om det heller. När jag försöker så är det som att hon inte lyssnar, och jag får inte fram det jag vill säga. Det är sjukt jobbigt.

Utöver det så är det positiva att jag känner en ny glädje inför skolan i alla fall. Jag har börjat känna att jag faktiskt vill gå dit nu, vilket jag inte har känt på flera månader. Och det är så skönt. Det känns som att jag äntligen kan slappna av lite mer och inte vara så spänd hela tiden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0