Jag är deprimerad idag. Ovanligt? Knappast.

Har legat hemma hela dan och haft så fruktansvärt ont i magen. Vet inte vad det beror på, men ett helvete har det varit. Det är först nu som det har börjat ge med sig lite grann.

Vet inte varför jag är deprimerad. Har ingen anledning till det. Kanske är det ensamheten, eller så kanske det är någonting annat. Men om man bortser från det så är jag faktiskt rätt stolt över mig själv. Som gett ut en diktsamling, och som dessutom har varit duktig nog att börja trivas med textsamtalen. Måste dessvärre säga att jag inte tycker om I-L, men E var riktigt bra. Och jag slog garanterat mitt personliga rekord igår när jag kom med kommentarer på VARENDA TEXT (och faktiskt var först med att komma med respons på två av dem). I-L borde ge fan i att pressa mig och börja inse att jag föredrar att prata när hon inte sitter och tvingar mig till det, och alltid när det passar henne.

Borde ta vara på det där. Hålla kvar den där stoltheten och glädjen från igår. Kanske känns det bättre imorgon.
Jag hoppas det i alla fall.