Det är bara en fråga om dagar innan Ludde kommer hem till Stockholm igen. Jag ser fram emot det, men efter det jag fick veta igår har oron hunnit bosätta sig inombords.

Överreagerade jag? Vad kommer att hända härnäst? Varför pratar han inte med mig? Varför har han förändrats?

Alla dessa frågor. Det känns som att jag går sönder bit för bit. Vet inte riktigt vad jag ska göra med mig själv just nu, var jag ska vända mig. Tack vare min älskade Anja tog jag mig igenom gårdagskvällen utan att få ett psykbryt (men jag tänker inte säga att det inte var nära).

Ikväll tänker jag bara ta det lugnt. Titta på film och skriva på min barndom. Skingra tankarna.

Imorgon är det dags att jobba igen.