Borde sitta och skriva på grupparbetet. Och veckouppgiften. Läsa texterna som vi ska ha läst tills på måndag. Istället skriver jag på min roman. Kan helt enkelt inte rå för det. När jag är i Nyköping blir jag alltid så motiverad till att skriva. Lusten och inspirationen blir starkare. Men aldrig när det gäller det jag borde skriva på. Bara det som jag borde låta ligga tills nästa termin.

Har inga planer imorgon. Eller resten av helgen. Skriva, mysa hemma hos pappa. Det känns overkligt att jag inte har träffat honom på två månader, men det är faktiskt så. Kanske på tiden att hälsa på och umgås. Det finns inget som kan förklara hur mycket jag längtar tills vi ska till Rom om en månad. Känns sjukt overkligt!

Ludwig är fortfarande kvar i Skåne. Längtar tills han kommer hem igen. När jag får krama honom och ha honom nära mig. När avståndet inte är så stort mellan oss.