Egentligen klagar jag inte, men det är lite läskigt att känna att jag faktiskt älskar mitt liv. Jag har en underbar pojkvän (som förvisso bor i Sthlm, men dit flyttar jag ju ändå till hösten), jag har en underbar familj och helt fantastiska vänner. Dessutom ska jag få skriva, skriva, skriva MASSOR i höst på skolan! Massproducera dikter och noveller, och allt vad det nu kan tänkas vara =) Känns hur bra som helst! Men jag måste faktiskt påpeka att det inte är kul att jobba. Halv sju imorse började jag, och jobbade i 3½ timmar. Okej, det kan vara skönt med sådana korta pass, men att ha sådana pass så tidigt på morgonen!?! Då ser jag hellre att de lägger det mitt på dagen istället, så slipper jag kliva upp halv sex och fundera på om jag ska sjukanmäla mig eller inte. Eller låtsas som att jag har försovit mig.

Men nu är jag hemma och tar det lugnt. Träffade Markus igår och det var himla trevligt faktiskt. Så underbart att ha en vän som honom, som man kan prata med om allt. Inte många jag har det förtroendet för längre. Inte ens Pether som har stått mig allra närmast i alla dessa år. Vi pratar typ inte längre, och det är jäääkligt jobbigt ska jag säga! Försökte prata med honom för bara några dagar sedan, men om det ska gå måste han möta mig halvvägs och det gjorde han inte. Jag förstår inte, vad fan är det som händer!?

Nu ska jag snart lägga mig i ett varmt, skönt bad och göra i ordning te. Ska skriva på novellen som jag håller på med - "Ett förflutet och en framtid", som den heter. Sedan ska jag göra mig i ordning och äta lite middag. Min vän, Andreas kommer över vid halv sju. Har inte träffat honom på flera månader, ska bli så himla roligt =) Sen är det bara att vänta tills helgen, då det blir ännu mer jobb. Är inte ledig förrän på tisdag =( Men men... Sen är jag ledig fredag, lördag och söndag så det blir en välbehövd långhelg istället =)