Prestationsångest.
Har skrivit mer än vanligt, de senaste tre dagarna. På grund av inlämningen imorgon. Hittills har jag lyckats få till 10 sidor. Och det är ju bra. Man ska alltid vara stolt över att man har lyckats åstadkomma något. Det finns de som inte kan åstadkomma mer än en halv sida per dag, om ens det. Så 10 sidor är ju riktigt, riktigt bra om jag ska tänka så.
Problemet är att jag är bortskämd. Jag har alltid kunnat skriva mycket, och är därför lite besviken på att jag inte har åstadkommit mer än 10 sidor. I min värld är 20 sidor hyfsat. Hade jag haft så många sidor hade jag åtminstone känt mig någorlunda nöjd. I synnerhet med tanke på att det är noveller jag skriver också, och de flesta väldigt korta.
Jag har två idéer till nya noveller, och det är skönt. För hellre ha idéer att jobba med än inga alls. Det som irriterar mig däremot är att jag får en början men hittar någon slags vägspärr som hindrar mig att fortsätta. Hur ska jag göra nu? Vad händer nu? Jag ser liksom inte, jag är blind på något sätt. Och det stör mig. För egentligen så handlar det inte om det. Jag VET att det handlar om prestationsångest och att det är den som gör att jag fastnar. Vilket innebär att jag ska slåss med den idag. Intala mig själv att det inte finns några krav på mig, för det gör det ju inte heller.
Så, det jag vill säga med detta är att jag är bra på det jag gör och att det inte spelar någon roll om det jag skriver är dåligt. Jag kan alltid göra om och göra bättre, för jag har den förmågan!
Problemet är att jag är bortskämd. Jag har alltid kunnat skriva mycket, och är därför lite besviken på att jag inte har åstadkommit mer än 10 sidor. I min värld är 20 sidor hyfsat. Hade jag haft så många sidor hade jag åtminstone känt mig någorlunda nöjd. I synnerhet med tanke på att det är noveller jag skriver också, och de flesta väldigt korta.
Jag har två idéer till nya noveller, och det är skönt. För hellre ha idéer att jobba med än inga alls. Det som irriterar mig däremot är att jag får en början men hittar någon slags vägspärr som hindrar mig att fortsätta. Hur ska jag göra nu? Vad händer nu? Jag ser liksom inte, jag är blind på något sätt. Och det stör mig. För egentligen så handlar det inte om det. Jag VET att det handlar om prestationsångest och att det är den som gör att jag fastnar. Vilket innebär att jag ska slåss med den idag. Intala mig själv att det inte finns några krav på mig, för det gör det ju inte heller.
Så, det jag vill säga med detta är att jag är bra på det jag gör och att det inte spelar någon roll om det jag skriver är dåligt. Jag kan alltid göra om och göra bättre, för jag har den förmågan!
Kommentarer
Trackback
