Det bästa med skräck.
För bara ett par dagar sedan hade jag skrivkramp (IGEN) och tänkte att det berodde på att jag mådde dåligt. Men nu inser jag att det bara är lögn. Mår jag dåligt så mår jag mycket bättre av att skriva mina skräcknoveller.
Har kommit en bra bit på vägen. Och jag tackar Skrivarakademin för utbildningen och att de lärde mig att läsa texter (särskilt mina egna). Har redan markerat med röd text överallt i novellerna, så nu har jag någonting att göra framöver.
Diktsamling...
Satt och funderade idag när vi satt i Uppsala ett gäng (som gått skrivarlinjen på Wiks Folkhögskola) och snackade om poesi. Går det att göra en diktsamling som består av drömmar? Alltså, då menar jag drömmar som man drömmer på nätterna. Går det att skriva ner ord eller bilder från drömmen som man minns?
En annan idé jag kom på var huruvida man kan göra en diktsamling i skräck? Eller är det ett helt omöjligt uppdrag? Jag skriver knappt poesi alls längre, men just det kändes lite lockande faktiskt. Skräckpoesi. Åh, det klingar ljuvt i mina öron.
Dean R. Koontz
Jag älskar den känslan. När jag läser böcker och inser hur bra de är. Stilen, tekniken, bilderna, språket, berättelsen. Och eftersom att jag är så intresserad av skräck är jag ganska kräsen av mig när det gäller berättelserna och hur de kommer fram. Om språket eller stilen eller någonting annat brister så tappar jag snabbt intresset. Men just Koontz har alltid lyckats hålla kvar mitt intresse på ett sätt som har fått mig att mer eller mindre bli besatt av hans böcker. Kan liksom inte sluta. Vill ha mer och mer och mer.
Så jag rekommenderar honom, för de som är intresserade av att läsa skräck.
Inte så enkelt som jag trodde.
Är inte alls så enkelt att hitta skrivrutiner som jag trodde att det skulle vara. Tror jag överskattade mig själv för mycket. Men idag har jag i alla fall ägnat ett par timmar åt att jobba på novellerna som jag fått respons på. Har skrivit ut allt som Fager har tittat på och gått igenom dem en efter en, så helt hopplöst har det ju inte varit.
Men ska i alla fall börja lägga upp ett schema igen för mina skrivdagar. Vilka tider på dygnet som jag ska sitta och skriva på och så. Det hjälpte otroligt bra i höstas, så varför inte göra ett sådant igen? Borde ha gjort det för länge sedan egentligen.
Det märks i alla fall att jag börjar komma någonvart på sidantalet. Och det är skönt. För ju mer noveller jag har skrivna, desto mer har jag att jobba med.
Att hitta rätt & veta vad man vill.
Det är intressant att följa författare och deras idéer till nya böcker. Och att sedan känna mig som att jag är en av dem som sitter här och bygger på egna idéer till en novellsamling och eventuella framtida romaner.
Men det som har uppmuntrat mig extra mycket till mina idéer och att skriva i största allmänhet är att få det bekräftat att jag har hittat rätt. Och att jag har en bra stil. Bra idéer. Samtidigt som jag får kritik på hur jag tänker och hur jag ska skriva och vad jag vill att mina noveller ska säga. Det är så otroligt befriande att veta att jag har andra ögon som ser åt mig när jag är blind i mina egna texter.
Tänk vad det kan kännas fantastiskt när man inser vad det är man vill ägna sitt liv åt. När man vet vad man vill.
Börjar komma någonvart.
Det är kul att se att jag faktiskt börjar komma någonvart. Är uppe i 23 sidor, och då är det flera av dem som ska omarbetas och bli längre. Hur häftigt är inte det? Okej, jag har en roman som ligger på 150 sidor som inte är färdig, så 23 sidor är väl inte direkt något rekord för mig. Men jag trodde inte att jag kunde skriva noveller. Att jag skulle ha tålamod att sitta och skriva kortare berättelser. I romanen kan jag utvidga och utveckla allt. I novellerna måste jag hoppa rakt in i en berättelse.
Kanske därför som det känns roligare också. Och att det just är skräck också förstärker känslan ännu mer. Har alltid velat skriva skräck men inte trott att jag skulle klara av det. Men det gör jag ju tydligen, så nu ska jag bara köra hårt och lyckas.
Förr eller senare så kommer jag ha min lilla skräcksamling, och förhoppningsvis så kommer jag att hålla den i min hand i form av en bok.
En kreativ dag.
Ja, precis som titeln säger så har jag haft en kreativ dag. Har pratat med Anders Fager om novellerna, fått respons och inspiration och motivation. Så jag har suttit och skrivit mer eller mindre HELA DAGEN, vilket är oerhört befriande efter all skrivkramp som har stått i vägen den senaste tiden.
Men nu känns det som att jag börjar komma igång igen, och det är jag tacksam för. Fast det kanske är något jag borde hålla för mig själv, så inte skrivkrampen kommer tillbaka bara för att ställa till det för mig.
Idag har jag riktat in mig på EN novell. Istället för flera samtidigt, som jag har en tendens till att kunna göra när jag blir för uttråkad av den ena och den andra, eller när jag har så många idéer att jag måste skriva ner precis allt på en gång. Men det är bra. För då har jag flera att jobba med när mitt lager är tillfälligt tömt på idéer. Och på det viset lämnar jag ingenting oavslutat.
Idag har en ny karaktär fått komma fram. Hans namn är Peter och han älskar att äta barn. Särskilt små flickor.
Så det kan bli intressant att se hur den kommer att utvecklas.
