Inspiration.
Åkte till café Klavér vid Skanstull igår kväll. En av mina vänner från Skrivarlinjen i Uppsala var där och spelade och sjöng några av sina låtar. Och jag kan inte komma undan den otroliga känslan av inspiration när han sjunger. Eller när jag läser hans poesi. Hans röst ger mig fortfarande gåshud och hans dikter är så bra att jag själv blir inspirerad till att skriva poesi. Men det är lite synd också, eftersom att jag måste skriva på mina skräcknoveller som ska lämnas in till klassen på fredag för bedömning. Och har rätt så mycket kvar att skriva.
Men jag är glad att jag träffade honom igår. Och att jag lyssnade och fick en chans att slappna av. Alla som skriver behöver lite andrum då och då, och jag fick mitt igår. Det var skönt. Tycker att det är fascinerande att en människa kan inspirera till så mycket. Inte bara på grund av hans röst och poesi utan även på grund av den han är och allt han står för. Det är fantastiskt helt enkelt.
